Igår genomfördes återigen en demonstration utanför Georgiens parlament i Tbilisi. Denna gång mot det uttalande som oligarken Bidzina Ivanishvili gjorde i förrgår i ett TV-sänt tal i staden Gori. Ivansihvili sa att Georgien ska be ossetierna om ursäkt för 2008, då landet stred mot Ryssland och förlorade. Han sa också att de ansvariga kommer ställas till svars om de vinner valet i oktober. Ett uttalande som många här anser vara en grov förolämpning mot de georgier som stupade i kriget. Eller som en ung kille uttryckte det: ”Det han sa är en skymf mot våra bröder som gav sitt liv för vårt land och vår frihet! Vad blir nästa steg av denna Putinstyrda regering? Att vi ber Ryssland om ursäkt?”
Den 26 oktober går Georgien mot ett av de kanske viktigaste valen i landets historia, om landet på sikt ska ha en chans att bli en del av Europa och EU. De senaste åren har det förekommit flera stora demonstrationer i Tbilisi mot den sittande regeringen här i landet och dess sätt att steg för steg närma sig Ryssland. Inte sällan med polisbrutalitet där flera förlorat synen när de träffats av gummikulor och där andra skadats på andra sätt. Förra våren gick georgierna man ur huse och tiotusentals visade sitt förakt mot den så kallade ”rysslagen”, som den styrande partialliansen Georgisk Dröm ville rösta igenom. Det blev kaos och många blev misshandlade. Då lades lagen på is.
I maj i år var det dags igen för regeringen att göra ett nytt försök att rösta igenom lagen. Denna gång skyddades ledamöterna från Georgisk Dröm mot demonstranterna av en mängd poliser när de tog sig in i parlamentet där de snabbt röstade igenom lagen, som nu alltså är antagen. Lagen innebär att om en organisation får mer än 20 procent av sin verksamhet finansierad med utländska medel, så hamnar den i ett register och blir övervakad av staten och även misstänkliggjord för att vara lierad och styrd av krafter i väst. Den kommer göra det svårare och svårare för te x oberoende media och andra som arbetar för mänskliga rättigheter och som vill närmas sig väst och bli en del av EU. De som demonstrerar ser lagen som ett sätt att tysta dem som vill bekämpa korruption och maktmissbruk. Och så länge lagen finns, är den en rejäl käpp i hjulet för ett framtida EU-medlemskap. Det är samma typ av lag som Putin genomförde i Ryssland 2012 för att kontrollera och undan för undan trycka ner all opposition, genom att stämpla de som ” utländska agenter”. I juni föreslogs i Georgien också en lag som ska förbjuda det man kallar ”HBTQi-propaganda”. Även det precis som i Ryssland och som innebär ännu ett steg bort från demokrati och som kommer göra livet ännu tuffare för många som redan har det svårt.
Georgisk dröm har regerat sen 2012 och är helt i händerna på oligarken Bidzina Ivanishvili, som styr landet bakom kulisserna med de miljarder han tidigare tjänat in i Ryssland, innan han flyttade tillbaka till Georgien. I förrgår höll Ivanishvili ett tal i staden Gori som sändes i TV. Talet chockade många här. Han sa bland annat att Georgien ska be befolkningen i Sydosssetien om ursäkt för kriget mot Ryssland 2008. Ett krig då Georgien på fem dagar förlorade 20 procent av sitt land och där utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien, med ryskt stöd, därefter utropade sig som självständiga. (Något som bara godkänts av Ryssland, Venezuela och en handfull andra stater.) Så att nu säga som Ivanishvili sa i förrgår, ser många som en grov förolämpning mot de georgier som kämpade i detta krig, liksom i tidigare strider i dessa områden. En skymf mot dem som förlorat nära och kära som kämpat för Georgiens frihet. Många jag pratade med igår under demonstrationerna var väldigt upprörda och sa saker som att:
”Vad blir nästa steg? Att vi ska be Ryssland om ursäkt för kriget? Vi kommer stå här vid parlamentet så mycket vi bara kan och visa vårt missnöje med denna fientliga regim som går åt ett alltmer totalitärt håll. Vi vill leva i ett fritt land, där vi har yttrandefrihet och där vi på sikt blir en del av EU, för det är där vi hör hemma. Det måste bara bli så, det finns inget annat alternativ för oss”.
Flera oppositionspartier har också reagerat starkt på Ivanishvilis tal i förrgår och har i georgisk press gått ut och sagt att detta än en gång bekräftar Ivanishvilis och Georgisk Dröms ambitioner att gå i Rysslands ledband.
Jag har även pratat med flera på landsbygden och uppe i bergsområdet Tusjeti. Där finns hos en del en misstänksamhet mot dem som demonstrerar, tack vare att den sittande regimen i sina kanaler utmålar dem som bråkstakar lierade med illasinnade krafter i väst. Propaganda som alltså visat sig vara effektiv. En kvinna jag talade med uppe i bergen blev helt chockad när hon fick höra vad ”rysslagen” egentligen innebär. Hon hade inte alls förstått vad lagen går ut på och sa att det här måste man ju informera andra om. Hon sa också att hon kände många som tänkte liksom hon kring detta.
Andra jag pratat med känner en stark uppgivenhet och funderar därför på att strunta i att rösta över huvud taget. De menade att valet kommer bli som att välja mellan pest eller kolera då oppositionen – som består av en mängd småpartier – ofta har svårt att komma överens och inte har något tydligt gemensamt program. En dam från en annan bergsregion (Svaneti) och som jag mötte i Tbilisi på en ”Farmer´s Market” där hon var för att sälja sin ost, gav mig ändå hopp. Hon sa bestämt att det är varje medborgares skyldighet och plikt att rösta och därmed gemensamt ta ansvar för landets framtid. Och hon tänkte minsann inte rösta på den sittande regeringen.
Georgien går mot ett ödesval den 26 oktober. Eller som många jag pratat med uttryckte det: ”Det här är det viktigaste valet sen vi blev självständiga”.
Jag hoppas innerligt att rösterna från dem som spenderar alltmer av sin fritid med att protestera utanför parlamentet får genomslag. Att Georgien får fortsätta på sin väg mot ett medlemskap i EU och bort från det ryska inflytandet. För detta behöver de vårt stöd. Nu känner sig många bortglömda av oss i väst.
4 svar
Hej Lena!
Tack för din fina artikel. Har varit i Georgien o skådat. Det var mkt vänliga mäniskor och naturen är som du beskrivit den, helt underbar. Så att nu få veta att landet riskerar att bli en del av ryssland alt ett ”eget” ryssland som förtrycker sitt eget folk är verkligen tungt att höra. Tyvärr orkar världen inte med att ha koll på allt som händer, konflikter som Israel o Palestina och inte minst Ukraina kriget tar allt syre. Därför tror jag få känner till detta val.
Tack snälla! Det finns så mycket att berätta om detta lilla land som verkligen behöver vårt stöd.
Så många konflikter som grundar sig i att vissa länder (Ryssland, Iran, Kina etc ) anser sig ha rätt att styra och ställa med andra länder/ regioner och dra ekonomisk nytta av dem för alldeles egen del. Det kan kännas övermäktigt att stödja även de man definitivt ”håller på”. Förutom Israel/Palestina, Ukraina och Georgien så anses ”väst” också ha glömt Sudan med deras eviga inbördeskrig där alla sidor plågar civilbefolkningen på alla upptänkliga groteska sätt och mänskliga rättigheter inte är något man ens kan demonstrera för. Det skulle nog vara lättare om man hade någon personlig anknytning, men fn är så många vackra och intressanta länder uteslutna att resa till. Vad göra?
Hej Marianne och tack för att du läser! Bara det är ett första steg att engagera sig, att försöka förstå. Och visst är det som du skriver att man inte kan engagera sig i alla konflikter. Att ha personliga kontakter och erfarenheter av ett land gör det förstås lättare att ta ställning och försöka göra skillnad. Jag tror mycket på att just berätta för andra om sina insikter och på så sätt så frön som gör att kanske fler vill följa det som händer i ett visst land. Många i Sverige kan inte ens placera Georgien på kartan (lite fler nu kanske för att gått bra för dem i fotboll..) Information om länder många inte vet så mycket om ser jag som otroligt viktigt. För jag är övertygad om att just det kan ge ringar på vattnet. Sen måste ju var och en följa sitt hjärta vad gäller att ta nästa steg och försöka göra något mer konkret. Det kan vara alltifrån att stödja olika organisationer på plats ekonomiskt till att själv försöka stötta med egen kunskap, när man kommit så långt. Det viktigaste är väl att inte förbli i sin egen bubbla och vara likgiltig. Det brinner på många håll i världen, men om man försöker göra något, för åtminstone ett land, med det man mäktar med, är jag övertygad om att det kan göra skillnad! ❤️🙏🏼