Hemma. Väldigt skönt, även om det tog några dagar att landa. Tänker varje dag tillbaka på Kurilsjön. På Kostja och Lana. Avsked är alltid svårt när man levt nära varandra så pass länge. Och Kamtjatka. Älskade halvö. Ja, alltså det spelar ingen roll att det var min sjunde resa till dit. Denna magiska plats har ända sedan 1991 fångat mitt hjärta och jag kommer alltid känna av en längtan dit. Så är det bara!
Veckan som gått har jag kommit ikapp i mitt liv här hemma. Firat midsommar med min fina familj. Skruttat runt på tomten. Myst med vår hund Silver…. Gått igenom mailskörden. Kort sagt kommit ikapp med livet.
Idag fortsatte jag att gå igenom bilder inför mitt vernissage 27/7 härute på ön (med framför allt björnar på Kamtjatka). Planerade inför mitt SUP-läger (ståpaddling) med barn och ungdomar 9-17 som drar igång om en dryg vecka. Det är rekorddeltagande i år, nästan 30 elever!!! Så himla skoj!! Dessutom blev min sjätte sup- och yogaretrat på Rågskär just fullbokad. Wohooo!! Det rullar på!
Och så läser jag på om Djingis Khan och Mongoliet. Om Altajbergen på både på både den mongoliska sidan och den ryska. Inte helt lätt att hitta litteratur då det är trakter som väldigt få besöker. Vilket gör det desto mer spännande förstås!!! En av höjdpunkterna på resan är Örnfestivalen där flickor numera får delta! Mongoliet har länge varit på min lista. Nu är det dags! Gobi. Altaj. Ser verkligen fram emot resan I september!!
Hemma då? Idag vid halv fem satte jag stopp för arbetsdagen för att tillsammans med sonen Pelle gå ner och bada och träna vår underbara Golden – som heter Silver – i ståpaddling. Hon älskar vatten. Just lärt sig hoppa från bryggan. SUP testade hon visserligen förra året men hon var så liten då. Hade glömt. Nu var det liite läskigt först. Och efter ett tag ville hon hoppa av (i flytväst förstås). (Vi var hela tiden nära stranden). Men så vände hon tillbaks till brädan och ville hoppa upp på den igen. Och så fortsatte det. Tror vi har en true sup-dog i familjen.:-)
I sommar kommer jag blogga om mitt liv härute i utskärgården. Om ståpaddling som är min passion sen nio år. Var först mer att supa härute och blev då ofta stoppad av båtar som undrade om jag var ok. Om jag tappat seglet. (De omtänksamma tänkte ju windsurfing). På den vägen är det. För jag tror att vi som lever nära havet känner en lycka i att göra just det. Vi kommer ju härifrån. Utan havets fisk hade våra hjärnor inte utvecklats och vi hade inte blivit den framstående art vi är idag. Vi hade inte börjat vandra och spritt oss runt jorden. Ska inte gå in på miljötemat hav och plast och annat sådant nu. Får bli en annan gång. För det är viktigt!!
Hörs om en vecka! Sköt om er!!! Och glöm inte tipsa andra om min blogg om du tycker om den. Imorgon drar jag en vinnare bland de som delat bloggen hittills. Den som vinner får en suplektion för två hos mig på Runmarö till ett värde av 1600kr. I höst gör jag en ny dragning bland de som från och med nu delar min blogg! Det enda du behöver göra för att delta är att dela länk till min blogg och meddela mig i messenger eller här i bloggen (eller via mail info@lenahaglund.se) att du delat. Så är du sugen på SUP i Stockholms vackra utskärgård, dela min blogg, NU 🙂
Allt gott!
/Lena hemma på Runmarö
