Jag har nu varit vid Kurilsjön på södra Kamtjatka i en vecka. Och jag har redan tappat greppet om vilken dag det är. Det råder en egen tid här som löper på i en stilla lunk. Ganska skönt för en stressad västerlänning. Igår och idag har vädret varit riktigt dåligt med regn och blåst. Då har vi passat på att jobba. Satt ihop nya sängar i lodgens besökshus. Städat ut köket och utrymmen där efter vintern. Vi har satt ihop piren invid lodgen. Och vi har börjat förbereda mat inför Kostjas födelsedag imorgon. Han fyller nämligen 60 då. Det väntas gäster från västkusten som kommer i terrängfordon/båt. Och så ett par killar från den andra lodgen. Vi har också fått igång värmen i besökshuset, så nu ska jag flytta in dit. Det gör att jag slipper gå ut på dass om natten. Där finns en toa inne. Vilket är ganska skönt 🙂 Inte minst då två par björnögon mötte mig igår natt när jag skulle ut och kissa. Visserligen utanför elstängslet, men ändå. Den halvstora ungen signalerade till honan att den blev lite orolig. Så jag gick in igen och väntade ett tag. Sen var de borta.
Här styrs allt av vädret. Så i förrgår – när vi vaknade vi upp till en strålande dag – gällde det att utnyttja tiden. Sjön låg spegelblank och vulkanernas och bergens spegling i sjön var makalös. Ett väder som hör till ovanligheterna! Så efter snabb frukost gav vi oss iväg i gummibåten på en 3-timmarstur runt sjön. Ganska snabbt såg vi en jättehavsörn på bo och därefter en flock strömmängder.
I nordöstra delen av sjön – dit de flesta besökare inte kommer – finns en liten skärgård med branta och klippiga vulkanöar. Några är halvöar. Här har många björnar sina iden i grottor. Och ganska snart dök den första björnen upp i kikaren. Sen en till, och en till. Längs sjöns sluttningar såg vi flera beta i sakta mak, nästan som kor. Så här års har laxen inte hunnit hit och den första tiden efter idet får de nöja sig med gräs och rötter. Därför är det extra farligt för honor med ungar, då inte minst hannarna är hungriga. Så det kan dröja innan man börjar se årets ungar ute i markerna. Honan är försiktig. Skulle man gå runt till fots och höra ett lustigt kurrande läte, så är det björnungar som diar. Supergulligt ljud! I juni börjar också parningsperioden då det är en spännande tid!! Vi såg sammanlagt 22 vuxna djur och 11 ungar på bara några timmar. Heeeelt fantastiskt!!! Tyvärr inte så många optimala fototillfällen, men ibland får man bara njuta av upplevelsen. Allt behöver inte hamna i kameragluggen.
Och just det – inte att förglömma – i förrgår blåste ju upp min medhavda SUP-bräda också. Jag hade nämligen lovat Kostja och Lana en lektion i ståpaddling. Såååå roligt!!! Själv har jag paddlat längre norrut förut, på Kamtjatkafloden. Jag har även surfat lite vid havet utanför Petropavlovsk. Men vid Kurilsjön var det premiär. Men tillbaka till nallarna.
Brunbjörnen är lite som vi. Olika till karaktär och sinnelag och även till utseende. En del är ljusa andra mörka vissa till och med rödbruna. Storleken på öronen kan skilja markant, liksom formen på kropp, huvud, längden på benen….. Man brukar också säga här att någon procent av björnarna är farliga därför att de är lite halvgalna (återigen som vi människor) men de flesta undviker närkontakt med oss. De väljer en annan väg när de känner vår lukt – eller hör oss – och håller sig undan. (Det finns svensk forskning som visar detta väldigt tydligt). Vi är ju heller inget byte för de. Det som kan vara farligt (om tex vinden ligger på från fel håll) är ett plötsligt och överraskande möte på nära håll, där en björn känner sig trängd och upplever att den behöver försvara sig själv, sina ungar eller ett byte. Men generellt kan man säga att de få incidenter som ändå sker handlar oftast om jaktsituationer där björnen blivit irriterad (av tex en hund) eller skadad. Det är med andra ord nästan alltid vi människor som är orsaken till de olyckor som sker, inte björnen. Det sämsta man kan göra är att springa ifrån en björn. De är väldigt snabba på korta sträckor och skulle lätt slå oss människor i 100m sprint. Man bör försöka prata lugnt och backa bort i långsam takt. Skulle det ändå bli hotfullt har de flesta här med sig en nödfackla som de tänder genom att rycka i ett snöre, vilket brukar ha en avskräckande eftekt. I Alaska har många med sig pepparspray. Om det har hänt incidenter här? På 7 år har Kostja och Lana bara varit tvungna att skjuta varningsskott vid ett par tillfällen – och då finns det flera hundra björnar här runt sjön. Vid ngt tillfälle har de använt en nödfackla. Det säger ganska mycket. Sen bör man ALDRIG gå ensam. Förra året gick en ensam kille efter en ryggsäck för att vara snäll mot en turist (det var vid den andra lodgen). Vinden låg på från fel håll och han överraskade en björn med ett fällt byte på nära håll. Det gick inte bra alls. Det var första dödsfallet av två i trakten som man känner till. Det andra var en japansk fotograf som envisades med att sova i tält här. Och som förmodligen tappade respekten efter ett par dagars filmande och gick för nära en stor hanne. Det är vad man tror. Under laxsäsongen när björnarna bara bryr sig om maten och att äta sig feta är det lätt att glömma att det är vilda och potentiellt farliga djur. Men måste hela tiden ha det i bakhuvudet. Tyvärr glömmer många besökare bort det…..
Kostja och Lana följer ett antal individer här vid Kurilsjön och kan direkt se vem som är vem av de. Deras kunskap om björnar över huvud taget är imponerande. De är självlärda och då de bott här länge, året runt, har de haft unika möjligheter att studera björnarnas beteende, hur de lyckas eller misslyckas med sin ungar o s v. De har till och med sett hur en hona adopterade en föräldralös unge, vilket i björnarnas värld är ganska unikt.
Kamtjatkabrunbjörnen skiljer sig också lite från andra brunbjörnsraser (finns generellt fyra den europeiska (vår), grizzly, kodiak, och kamtjatkabrunbjörnen). Alla är samma art dvs brunbjörn. Kodiak och Kamtjatka-björnen tävlar om att vara störst (råder lite delade meningar där). Det är extremt god tillgång till lax här mellan juli-mars, som peakar i augusti (lite olika från år till år). Därför ligger de ofta kortare tid i ide än på andra håll och vissa kan ses en bra bit in på vintern, bara det finns fisk att äta. Då andra brunbjörnsungar ofta lämnar mamman vid 2 års ålder, lever många ungar här med sin mamma oftast 3 år. OCH. Här är det inte ovanligt med både 3 och 4 björnungar, mot normalt oftast 1-2. (Mycket mat!) När ungarns föds väger de inte mer än 250-600gram! Som marsvin! Men de lever ett hårt liv och varannan unge dör före ett års ålder, ofta pga av vuxna björnhannar. Brunbjörnen äter bär (ungefär hälften av det årliga energiintaget), myror och kött. Även gräs, andra växter och rötter, inte minst så här års. Medan våra björnar väger mellan 50-250kg, hittar man här exemplar på 5-600kg. Även större har stötts på. Förmodligen återigen på den goda tillgången på mat.
Björnen har ett extremt gott luktsinne och skarp hörsel, men däremot ser den (tror man) lite sämre än oss. När den behöver få bättre översikt ställer den sig ofta på bakbenen och spanar. Vilket alltså inte är ett hotbeteende. De klättrar också bra, så att fly upp i ett träd vid ett björnmöte är heller ingen smart ide. Spännande är också deras förmåga att ligga i ide så länge utan att äta, dricka, kissa och bajsa. (En anpassning för att det dels inte finns mat om vintern, och dels för att skydda de små ungarna). Om man skulle applicera delar av björnens liv på oss människor skulle vi få problem med fetma, hjärt/kärlsjukdomar, benskörhet och liggsår. Därför forskas det nu mycket på vad som egentligen händer i björnens kropp när den ligger i idé och hur den kan klara allt detta. Otroligt spännande!!
Ja det finns mycket att säga om björnen. Den har genom historien väckt respekt hos oss människor med sin styrka. Och hos många nordliga urbefolkningar har den haft – och har – stor betydelse som kultdjur. Ofta har man haft en stark andesmässig relation med björnen med hjälp av en schaman. Och när en björn fällts har det varit obligatoriskt med vördnadsfulla ritualer för att blidka djurets ande.
Nej nu har jag skrivit långt nog 🙂 Dags att jobba lite i köket. Återkommer om 2-3 dagar igen, eller när vår satellit-uppkoppling tillåter. Tyvärr är det svårt – p g a detta – att lägga ut flera bilder. Och oftast blir det max fyra av det 10-tal som jag försöker lägga upp. Och filmklipp får man glömma helt. Men jag kommer uppdatera och återkomma med sådant när jag kommer hem!
Ha det bra så länge. Vi hörs snart igen!
PS. Igår hade vi en lätt jordbävning. Det skakade till en stund. Men sen var det lugnt. Vi är ju i ett synnerligen vulkaniskt aktivt område. DS.
/Lena
