Landat. I min ryska favvostad nummer 2: Petrovpavlovsk-Kamtjatkskij. (För även om Kamtjatka som helhet slår det mesta jag upplevt i livet, så är St:Petersburg ryska STADEN nummer 1 för mig! Och har ni aldrig varit i Ryssland och vill åka dit, så är Petersburg bästa stället att börja med. )
Har nu handlat mat för tre veckor och jag var bara tvungen att köpa lite laxrom också. Bättre rom än Kamtjatka-rom finns nämligen inte. Den är sjukt beroendeframkallande! Har även köpt nya ”Kamtjatka-stayups”, dvs lårhöga gummistövlar som är ett måste dit jag ska (se bild). Och promenerat runt i stan som just idag ramades in fantastiskt vackert av alla ”hemma-vulkanerna” i strålande solsken! Korjakskij, Avatja, Verbljoda… Supit in civilisationen för sista gången på tre veckor.
Mycket har hänt här sen min första resa hit 1991. Då var vi lite utav pionjärer och bland de första utlänningarna sen Stalintiden. Halvön hade ju länge varit stängd militärzon och hit krävdes specialtillstånd även för sovjetmedborgare. Vi var med när historia skrevs: vi bevittnade hur den sovjetiska flaggan halades och den ryska hissades!!! Det var vilda östern! Ena Dan kunde nåt kosta 10kr, nästa 1000kr. Mycket känslor som nästan gick att ta på.
Idag finns allt i Petropavlovsk och även om kulramar fortfarande används i vissa butiker ute i byarna,så blir kontant betalning mer och mer ovanligt i stan, precis som hos oss. I höstas fick de även snabbare internet.
Det många kanske inte vet är att flera svenskar är nära förknippade med Kamtjatka. Först ut var förmodligen Philip Johan Strahlenberg. Officer i Karl den XII:s armé. Under kriget med Peter den Store hamnade han i fångenskap i Sibirien. Som kartograf fick han snart i uppdrag att resa österut för att rita kartor. Kartor som sen användes av dansken Vitus Bering på hans expeditioner. Och på Berings andra expedition när de ”upptäckte Amerika från andra sidan” var officeren Sven Waxell med. Han var bagason från Södermalm i Stockholm och hade tagit värvning i ryska flottan. Och när Bering dog under expeditionen var det just Sven som så småningom förde den i hamn. Efter sådär en 20 år kom de tillbaka till Petersburg och där blev han adlad av Katarina den Stora. Skeppen de färdats med – via Kamtjatka – hette Pjotr och Pavel, och det är efter de Petropavlovsk fått sitt namn. Den här andra stora Kamtjatkaexpeditionen kan man berätta om i timmar. Ett fullständigt fantastiskt galet projekt. Men det får räcka så här långt för nu.
Just nu väntar jag på helikopter söderut mot Kurilsjön och björnarna. Vi får se om vi kommer iväg. Allt hänger på vädret. Här kan saker och ting bli uppskjutna och ändrade hela tiden, för vädret ändras ständigt. Men ingen blir särskilt upprörd. ”Det är ju Kamtjatka” som man säger här. Återkommer så snart jag kan. Vid Kurilsjön finns bara uppkoppling sporadiskt via satellit.
To be continued 🙂
